Vårdnadstvister är ett av de absolut mest känsliga områden som finns inom juridiken. Detta som en följd av att det handlar om familjer som splittras och barn som riskerar att fara illa under – och efter – processen.
Det oroväckande är att antalet vårdnadstvister som avgörs i domstol ökar i Sverige. Ökningen är dessutom stor. Mellan åren 2008-2018 så skedde en fördubbling där man gick från 3663 fall till 7338 stycken. Inte mycket tyder på att detta är siffror som kommer att sjunka. Det är snarare tvärtom. Något som skapar en hel del frågetecken.
En naturlig förklaring till varför en ökning av vårdnadstvister skett är att antalet separationer också har ökat under samma period. Det ger naturligtvis en fingervisning – men det ger långt ifrån hela sanningen. Föräldrar har genom åren alltid separerat och skilt sig från varandra, men utan att det då inneburit att en uppslitande vårdnadstvist sett dagens ljus. Man har, även efter en separation, kunnat ha en fortsatt kontakt och ett bra samarbete gällande vårdnaden om barnen. Varför sker då så många tvister nu?
Samarbetssvårigheter lyfts fram som orsak
Många pekar på att det blivit ett enklare steg att inleda en tvist. Idag så kan man gå in i en vårdnadstvist utan att vara medveten om vilka konsekvenser en sådan kan föra med sig. Förr erbjöds man tydlig information om vad en vårdnadstvist innebar och vad man kunde förvänta sig av en sådan, men det tröskeln har kommit att planas ut. Därför blir det också, i många fall, en obehaglig överraskning för parterna då man väl befinner sig i rätten.
Varför man väljer att inleda en vårdnadstvist har också en förklaring till ökningen av dessa. Idag finns det ett skäl som sticker ut och det är ett svårtolkat begrepp som innebär samarbetssvårigheter. En förälder kan anse att den andre förälder visar upp samarbetssvårigheter gällande vårdnaden av barnen: något som konkret kan innebära att denne kanske hämtar senare än överenskommet, att hen inte svarar i telefonen eller att man inte kan hitta en gynnsam väg gällande barnets boende hos respektive förälder.
Just samarbetssvårigheter är ett skäl som ofta blir vantolkat och missuppfattat inom en vårdnadstvist. Något som också kan förstärkas av egna känslor. Illustrerat genom att det kan finnas behov av att hämnas eller av att man känner agg eller avundsjuka jämte den forne partnern. Sådana känslor är skäl till att skiljas – men inte nödvändigtvis till att inleda en vårdnadstvist. Att partner kanske varit otrogen och hittat en ny partner är moraliskt förkastligt, men det säger egentligen ingenting om hur denne är som mamma eller pappa.
Samarbetssamtal kan leda till en minskning
Varje kommun i Sverige är, enligt lag, skyldiga att erbjuda föräldrar samarbetssamtal i samband med att en stämningsansökan – och en motsättning av denna – lämnas in till Tingsrätten i syfte att söka ensam vårdnad om barn. Ett sådant – ofta flera stycken – innebär att man i lugn och ro, tillsammans med respektive ombud samt yrkesskickligt folk inom socialtjänsten får arbeta fram en lösning som passar för båda parter.
Ett samarbetssamtal kan rensa luften och skapa situationer där föräldrar kompromissar snarare än att enbart se till sitt eget bästa. Det handlar om att göra vad som är bäst för barnet. Den insikten kan komma under dessa samtal och leda till att konstruktiva, snarare än destruktiva, lösningar skapas.
Barn drabbas hårt av vårdnadstvister och det är något som många föräldrar inte uppfattar. Själsliga ärr är svåra att läka och ett barn behöver både stöd, umgänge och kontakt med båda sina föräldrar. Att, av fel skäl, inleda en vårdnadstvist kan vara förödande för barnets framtid. Man bör tänka både en och två gånger innan man tar det steget.